det heligt feminina

Det Heligt Feminina - Gudinnans visdom och intuition 

Skulle jag våga säga Ja till det feminina ledarskapet i mitt hjärta?

Hade jag tid för henne?

Det är med spänning jag skriver detta idag, att våga uttrycka det som är sant för mig. Jag har börjat skriva på en egen bok och det är så roligt samtidigt som det påverkar mig. Idag skriver jag om den underbara färgen olivgrön, dess essens som finns framtagen inom Aura-Soma. En färg som jag kände av starkt när jag var i Paris våren 2019. Samma år som Notre-Dame brann, jag minns det än idag hur jag kände, Yes, nu släpper något mycket gammalt, sen ville jag väl inte att det skulle brinna men känslan av att nu kommer något stort skifte inom en snar framtid att ske.

Även jag behövde släppa taget om gammalt som låg väl begravt under ytan. Rädslor av att våga bjuda in det feminina ledarskapet, alla de delar som hade varit förtryckta under årtusenden. Kunde man lita på det kvinnliga? Hade jag blivit bränd på bål för min kunskap och vågade jag plocka fram min inre kunskap igen, eller skulle jag bli jagad även i detta liv?

Första gången jag såg den olivgröna balansoljan så var min känsla Smutsig, mådde illa, usch, vilken färg. Jag fick svårt att se, hjärtklappning och svårt att andas. Den behöver jag jobba med, tänkte jag, Vad är det som jag inte vill se i mig själv? Vad är det jag inte tycker om? Flaskan var ju en spegel av mig själv.

Det var nyckeln in till något som jag aldrig hade kunna tro, det Heligt feminina, här var pusselbiten jag längtat efter!

Helt plötsligt kunde jag förstå varför jag ibland blev väldigt förvirrad, svårt att andas. Min andning kom aldrig ner förbi solarplexus, Jag kunde förstå varför jag känt ångest, haft svårt med min självkänsla inom andligheten, varför jag känt avundsjuka och bitterhet, allt blev så tydligt. 

Helt plötlsigt förstod jag saker som fanns i mitt arv, jag kunde förstå mina gamla liv som hängde ihop med det jag skriver om här ovan. Inte konstigt att jag varit rädd, jag bar ju inte bara mitt utan även mitt arv. Det fanns så mycket begravt, under ytan, så mycket som aldrig pratades om, men det fanns ju. Vem var det som man ville skydda? Eller vem var det som man ville skylla på? Vem var det som man ville lägga alla sina projiceringar på? Var kom all avundsjuka och bitterhet ifrån? Varför fanns det så mycket skitsnack?

När vi släpper taget om rädslor så kan den inre friden få komma upp till ytan. Vi finner gåvan, Något nytt kan födas fram då möjligheten till att släppa taget om något gammalt finns, allt blir mer tydligt och hoppet till den heliga anden finns. Att släppa taget och ha tillit till livsprocessen, allt blir som det ska, det är hoppet som visar vägen och inte förväntan på hur det skall bli.

När vi säger Ja till det feminina ledarskapet så öppnar vi dörren till något stort, vi slutar förneka det Heligt feminina. Vi blir fria, vi släpper taget om rädslor som kan orsaka så mycket lidande, i stället för missunnsamhet, bitterhet, avundsjuka så gläds man med andra, Vi finner hopp och har tillit till livsprocessen!

2021 > 03

Vi är en del av allt och det handlar inte längre om att vara andlig ibland och i den fysiska världen ibland utan det handlar om att vara i den hela tiden tillsammans, för vi är en del av allt och det är det som är meningen, vi skall inte vara åtskilda, alla behövs det är då pusslet blir helt!

Att börja vandra den andliga vägen var inte för mitt huvud att förstå, så många hinder på vägen, känslor av ilska, det händer ju ingenting, jag fattar ingenting, vad är meningen?

Många frågor var det, varför känner, ser och hör ”alla andra”. Varför fattar inte jag? Vad är det jag inte förstår, hur svårt kan det vara?

Många sa, Det är inte för huvudet att förstå – det är på ett energiplan. Men jag vill ju förstå, hur svårt kunde det vara?

Det handlade om att ge mig själv tid och tålamod, vilket har givit mig fantastiska kunskaper om mig själv!

Jag har lärt känna mig själv, hittat min sanning, funnit kärleken till mig själv, är ödmjuk, empatisk, jag lyssnar, är lyhörd och litar till min inre röst. Ja, det finns mycket, mycket mer och det är den andliga vägen som har tagit mig dit där jag är idag.

Tänk att jag som till och med jagade kråkor med min bil en gång, hade inte tänkt köra över dem men jag såg dem inte för vad det var, alltså de var ju fåglar men jag kände inte för dem med den kärleken som jag gör idag, dom är en del av mig och jag en del av dom!

Den kärleken och tacksamheten som jag har till allt levande har jag mitt andliga sökande att tacka för och jag är så tacksam, vilken belöning det har blivit när jag tagit mig igenom alla utmaningar, vilken rikedom!

När jag läste om Livsenergi i boken Skönhetens Väg av Anna Larsson, beskriver hon så fint om hur vi i väst inte lärt oss om vad livsenergi är. Vi är rika materiellt men har en andlig fattigdom och präglingarna som finns när det gäller om det som inte syns, att man måste bevisa något.

Och pratar man om det så kan man bli ifrågasatt och förlöjligad. Detta är Annas ord, men de stämmer så väl in på mig. Jag blev så glad när jag läste det, äntligen någon som sätter ord på det jag känt men knappt vågat prata om.

Jag sökte min andlighet som jag var så fattig på, min själ visste att det är detta som behövs för att jag skall bli hel!

Jag behövde hela mig själv, jag behövde börja inombords och förändra alla mina gamla tankesätt och värderingar om allt och alla. Jag hade ju inte känslan för himmel och jord på det sättet som jag har nu, förstod inte att vi var en helhet och det är det som hela min kropp signalerat sedan år 2012 då jag känt alla vibrationer, energihöjningar vilket givit uttryck som hjärtklappning, stress.

Kroppen har behövt vila, återhämtning vilket också Moder Jord visar tydligt med allt som sker i världen. Vi har alla behövt stanna upp, reflektera, lyssna, känna. Släppa taget om gammalt för att nytt skall komma, Den nya tiden!

Läs hela inlägget »

Yes, Jag övervann rädslan, det var ingen som åt upp mig!

Det är över och jag har lämnat min trygga ”hage”

Vad menar jag med det? Jo, när jag för en vecka sedan satt och skulle skriva ett blogginlägg om min väg till inre omställning så kom jag att tänka på Anna Larsson. Hon hade delat en artikel om forskning kring inre omställning på Facebook. Efter det sökte hon personer i Facebookgruppen Ljuset från Norr som ville dela med sig av sina personliga berättelser om vad som blev vägen till inre omställning.

Inre omställning refererar till den omställning som krävs för ett samhälle i ekologisk balans. Den skapar förändringar av människors världsbild, värderingar och tankesätt. Det är en resa mot självmedvetenhet, om empati och medkänsla, inte bara med andra människor utan med allt levande.

Min känsla blev då, Jag skall bli intervjuad av Anna!

Allt stämde så väl in på mig och hur jag lade allt på det yttre fast det var i det inre förändringen behövde ske. Sagt och gjort, jag mailade Anna och vi bestämde ett datum, kände att här gäller det att hänga på medans jag kände att det är det var det jag skulle göra.

Det sjöng i hela mitt hjärta, gud, vad roligt detta skulle bli!

Sen dök ”hjärnspökena” upp, de som sa att: Du behöver nog göra lite mer innan du blir intervjuad, för vad har du att dela med dig av??

Rädslor, dessa ständiga rädslor som dyker upp, men jag talade om för dem att detta skall jag göra för jag kommer att möta saker hela livet så jag blir nog aldrig ”färdig” men det är nu mina erfarenheter om inre inställning skall delas.

Sagt och gjort, det var både skrämmande och roligt och det var precis detta jag behövde. För det var då känslan jag burit inom mig som legat dold djupt fick komma upp till ytan. Rädslan av ensamhet och övergivenhet, att jag måste ”skydda mitt ljus” 

Vilket handlade om att leva som en ljusvarelse i en fysisk kropp här på jorden – att leva i den materiella världen. Att få ihop det fysiska med det andliga!

Jag hade under många år längtat efter samarbete, samhörighet istället för separation, ensamhet och övergivenhets känslan som jag bar inom mig. Vilket handlat om att få ihop det fysiska med det andliga. När jag nu har den så finns ingen separation längre, vi är ett, och andligheten finns i allt, det är inte bara i kyrkan utan i allt, inom och utanför oss, den är till för alla.

För mig har det handlat om att säga Ja till livet och Ja till att finna mig själv.

 Jag behövde gå på djupet av mig själv, utforska och se över mitt inre och omfamna allt jag mötte i kärlek!

Så när jag idag vaknade kändes allt lugnt och efter frukosten infann sig en känsla i hela mig. Känslan av lättnad, det är över och jag tog mig igenom alla faror som lurade där ute – precis som en savann med alla farliga djur. Det är bara det att det var ju inte savannen utan världen – människor – känslor av att bli dömd och jagad för att jag säger min sanning.

Jag hade kämpat emot länge, skulle vara den starka utåt men inuti var jag liten och sårbar. Tänk om någon skadar mitt lilla barn - jag själv, som liten. Jag behövde skydda henne - hennes ljus - från alla faror där ute. Det undermedvetna sa: det är bäst att hon är kvar i ”hagen”.

Men detta hjälper ju inte henne som vuxen, det blir ju bara tvärtom, då blir hon ju mer instängd och vågar inte ta sig ut i världen. Hon behövde möta rädslan, ta sig igenom utmaningarna för då kommer mod och styrka och hon längtade ju ut.

Hon var ju nyfiken, lekfull, fylld av kärlek och glädje!

Jag känner känslan av befrielse och spänningar som släpper, tårar rinner ner för mina kinder. Jag har tagit mig igenom mina djupaste rädslor och funnit mod att älska mig själv och se hela mitt ljus!

Läs hela inlägget »

Bortförklara inte dina känslor utan låt dem få komma upp till ytan – erkänn dem, ta hand om dem, lyssna till dem och vad de vill säga dig!

Vad har du för drömmar?
Vad tycker du är roligt i livet?
Vad längtar du efter?

Själv längtade jag efter min sanning och inre frid, vilket fick mig idag att tänka lite på drömmar och varför vi begränsar oss ibland och tror att det är ingen idé att drömma för det kommer ju ändå inte att hända.

Men vem vet, ge aldrig upp, fortsätt tro på det som känns inom dig och det du vill så kommer du att nå det!

Jag letar mig tillbaka till mig själv!

Jag behöver aldrig vara någon annan!

Jag har mod att vara mig själv!

Allting har fått ta sin tid vilket jag kan se idag när jag blickar tillbaka och får till mig ett minne från när jag är drygt 5 år och vi hade flyttat. Jag ville då vara någon annan så jag ljög om mitt namn. Det höll inte i sig länge, men ändå.

Fler minnen dök upp från den tiden och ett var när jag var drygt 4 år och befinner mig på ett torg med en kompis när en tonårskille dyker upp och kastar snus i mina ögon.

Idag ser jag hur han såg sin chans att trycka till någon inför sina kompisar för att vara cool. Men varför vill man trycka ner andra? Jo, för att man bär på något inom sig som man inte vill se och då lägger man det utanför sig på någon annan. Detta har jag också gjort, vilket också handlat om det jag inte ville se i mig själv.

Varför tillåter vi andra att förminska och trycka ner oss?

Varför vågar vi inte stå upp för oss själva?

Går det att förändra, det som var en gång i tiden eller behöver det fortfarande vara så?

Du som känner att du bär på något inom dig, stanna upp reflektera över vad som känns inom dig. Bär du på känslor som gör att du lägger det på utsidan för att du inte vill se dig själv?

Ibland kan vi behöva någon utanför som hjälper oss för att lyfta fram det som vi bär på. Någon som finns där och lyssnar och kan vägleda, ge nycklar som gör att vi kan sätta ord på de känslor som vi har trängt undan och inte vill kännas vid.
Vi gör det många gånger för att skydda oss själva vilket vi kanske har behövt under en period men idag kanske detta hindrar oss från att leva det liv vi vill.

Vill du bli medveten och förändra ditt liv?

Jag erbjuder KBT-samtal och KBT med Aura-Soma som är två fantastiska behandlingsmetoder som hjälpt mig och många andra och som kanske kan hjälpa dig också! Du är välkommen att läsa behandlingarna här

Läs hela inlägget »