2020 > 11

En sorg kan vara den största utmaningen man har att ta sig igenom i livet!

Vi behöver låta sorgen få komma fram, lyftas upp i ljuset, bekräfta den för att den finns, den går aldrig att fly från, förr eller senare vill den komma till uttryck och det kan ta generationer, men fram vill den!

Får man lov att sörja?

Varför är det viktigt att uttrycka sorg?


En sorg kan handla om att någon man känner dör eller så kan det vara genom en separation, arbetslös, kan inte få barn, har svårt att finna sin plats i livet, ser inte till sina egna behov, någon nära blir sjuk och så vidare.

Vi behöver uttrycka sorgen för annars styr den våra liv genom att skapa destruktiva beteenden!

Att ta hand om sin egen sorg, vårda den, ge sig själv tid och erkänna sorgen för sig själv är viktigt annars trycks den ner och förr eller senare poppar den upp, kanske i form av ilska för att den vill få uppmärksamhet.

Personen som uttrycker ilskan har kanske ingen aning om varför den är arg. Det kan vara en sorg som man burit på från generationer bakåt i tiden.
Något som en släkting råkade ut för ett trauma, en chock. Personen pratade kanske aldrig om vad som hänt utan tryckte ner känslorna. Visste kanske inte hur man skulle göra för att ta hand om sorgen och kanske bar man på skuld och skamkänslor, lade sorgen åt sidan för att orka gå vidare.

Det här kan innebära att sorgen förs vidare i generationer vilket jag själv upplevt. Vi kan bära på andras sorg utan att vara medvetna om det, när vi blir medvetna kan vi hjälpa dem med att uttrycka den och släppa taget om den.
Vi släpper då släktingen och oss själva fria!

Vad händer om vi trycker undan en sorg?

En sorg bör vara tidsbegränsad, vi skall inte fastna i den för då skapar den tillslut massa olika skydd. Den kan skapa kontrollbehov, man lägger sorgen utanför sig, vill kontrollera sina känslor. Sorgen kan också göra så att man blir otroligt trött och jag tror att tillslut kan den göra så att det sätter sig fysiskt, vi blir kanske sjuka.

Själv skapade jag ett mönster av flyktbeteende, jag var inte ens medveten om att jag flydde från sorg. Hos mig uttryckte den sig som ilska och en otrolig trötthet.

Jag har läst en bok som heter Den som hittar sin plats tar ingen annans av författaren Tomas Sjödin. I den boken sätter han ord på precis det som jag känt när det gäller sorg: Sorgen är tidsbegränsad men saknaden är livslång!

Det blev en bekräftelse på att jag inte är ensam om att känna så här och att det är viktigt att prata om det som har hänt, att sätta ord på sina tankar, det är då vi tar oss ur sorgen.

Om man inte vill prata med någon kan man uttrycka den genom att måla, skriva, sjunga, dansa, det viktiga är att den uttrycks på det sätt som känns rätt för var och en.

Förnekelse

Om vi aldrig pratar om det som händer i en sorg kan vi gå in ett förnekelsetillstånd. Vi tror att det försvinner, det har aldrig hänt. Men den finns där och den ligger under ytan, den känns fast vi vet kanske inte vad det är, vi kan inte "ta på det". Det är då hjärnan kan skapa egna historier vilka i sin tur leder till irrationella rädslor och skapande av destruktiva beteenden.

Har du någon sorg som du behöver ta hand om men inte vet hur?

Du får gärna läsa om de samtal som jag erbjuder vilket kan vara en början till vägen ut ur sorgen.

Läs hela inlägget »

Idag går mina tankar till att möta kärleken och ljuset inom sig själv!

Kan vi se covid-19 som en möjlighet till att hitta vårt eget ljus och känna kärleken inom oss själva?

Kan vi se det som att vi behöver samarbeta för att vi skall komma framåt i den förändringsprocess som hela världen genomgår?

Mina tankar går då till hur är samarbetet inom oss själva?

Har vi balans mellan vår feminina och maskulina sida, den intuitiva och analytiska sidan eller finns det en maktkamp emellan dem?

Vad innebär maktkamp?

Vi kan uppleva det som en tävling, någon som måste vara bättre en den andra, det är alltid den dominerade sidan som vinner, kanske den som är den analytiska den som aldrig vill lyssna för den vet bäst.

Vi behöver då ge upp kampen och sluta kämpa, låta det bli fred, låta båda sidor få ta plats och finna den mjuka sidan.

Vi behöver alla börja med oss själva och kanske är det som covid-19 är här för att hjälpa oss med.

Jag tror det, att stanna upp och känna efter i våra egna hjärtan, finna vår egen förening inom oss, se vårt eget ljus och känna vår egen kärlek.

För att balans skall uppstå behöver vi möta de sår, rädslor som är orsaken till maktkampen. Utmana rädslor som vill hålla fast i det gamla, vilket kanske många upplever som att man vill gå tillbaka till hur det var innan covid-19. 

Kan det handla om uthållighet och tillit som i en graviditet?

En väntan på något nytt som skall födas fram?

I en graviditet får man släppa taget och ha tillit till att allt blir som det ska. Kan vi göra det i denna pandemi?

När vi antar utmaningarna , släpper taget och följer flödet så kommer belöningen

Kärleken, ljuset, föreningen och samarbetet!

Läs hela inlägget »
Etiketter: kärlek & ljus

Solen skiner och mina tankar går till helgen som varit då vi firat de som ej längre är med oss i detta liv. Att tända ljus för dem och tacka dem i kärlek.

Hur vill du minnas dem?

Kan vi vara tacksamma oavsett vilken relation vi hade till dem, om de stod oss nära eller inte nära?


Jag såg filmen Coco för några år sedan, en tecknad film som utspelar sig i Mexiko. De firade Allahelgona med att festa tillsammans med de döda, de såg det som att de döda kom tillbaka. De firade genom att tända ljus, sätta fram foton, äta och dricka gott denna helg.

För mig var det är ett fint budskap i filmen och mina tankar går till att många upplever det som något fruktansvärt hemskt med döden. Den är så definitiv, det finns ingen återvändo, vi kan aldrig mer träffa dem i detta liv och det är en sorg.

Men vi kan minnas de som en gång vandrat här på jorden med kärlek och Tänk att de en gång klev ner på jorden för att bana vägen för oss andra som kommer efter!

Vilket tar mig till mina släktingar som ej lever längre, de kan fortfarande inspirera mig och jag lär mig och utvecklas med deras hjälp. Allt som de kanske inte vågade uttrycka kan jag förändra och skapa något annat.

Jag behöver ej gå deras väg utan jag kan välja att gå min egen!

Vilken väg väljer du, Din egen eller någon annans?

Tar du ansvar över andra människors problem?

När jag idag mediterade så dök tankar om ansvar upp och vad det innebär om vi tar över andras ansvar.

Vi har alla olika bakgrund och livssituationer så även i detta fall när vi väljer att ta på oss andra människors problem. Själv gjorde jag det för att då skulle den eller de personerna slippa göra det för det var ju jobbigt för dem. Men vad visste jag om det?

När vi tar över andras ansvar så växer ju inte de personerna. Vi tar också över och kontrollerar deras liv, vilket vi ej är medvetna om, det ligger oftast på ett omedvetet plan.

Vågar vi sätta gränser eller vet vi kanske inte ens hur man sätter gränser?

Vad kan man göra för att lära sig att sätta gränser?

Ett sätt är att öppna sitt hjärta, lära känna sig själv. Komma i kontakt med sina egna känslor, när vi gör det så vet vi vad vi vill och har inga problem med att vara bestämda.

Vi kan välja att backa, kliva åt sidan och sätta gränser på ett ödmjukt sätt och på så sätt släpper vi oss själva och andra fria att göra sina / våra egna val!

Läs hela inlägget »