2020

Naturen kallar på oss, vi blir rekommenderade att vara ute så mycket som möjligt under pandemin som råder.

Rädslan som finns i världen och sprider sig som en farsot kan göra att vi tappar bort oss, tappar fotfästet. Vi kan se det som att vi vandrar omkring på jorden utan rötter.  

Vi behöver då hitta tillbaka till oss själva – vårt sanna jag - det som finns inom oss var och en. Vända blicken inåt i våra hjärtan, välja kärlek istället för rädsla, för dessa två kan inte existera på samma plats.

Genom att öka vårt medvetande kan vi utmana rädslan. När vi ser pandemin som en nyckel till en eller flera nya dörrar som skall öppnas inom oss själva och övriga världen blir det riktigt inspirerande, roligt och spännande!

Tänk om vi låter kärleken blir en farsot istället, Vad händer då?

Wow, vilken magi, det skulle bli!

Tänk alla dörrar som öppnar sig, om vi tillsammans skapar en värld i kärlek, det blir mycket lättare om vi är tillsammans för då är vi starka och kärleken övervinner allt.

  • Vad tror du?
  • Vilka dörrar vill du skall öppnas för dig och världen?
  • Vad drömmer och längtar du efter?


Titta på stigarna på mitt kort som är högst upp till höger och tänk dig att du står framför dem.

  • Vilken väljer du – höger eller vänster?
  • Har du svårt att välja?
  • Har du svårt för förändring?

Om vi tänker oss döden, så handlar det om förändring från ett tillstånd till ett annat. Död och återfödelse på många nivåer. Att släppa taget om det som inte längre behövs.

  • Har du något du behöver släppa taget om?
  • Hur vill du bre ut dina vingar och flyga i världen?


Lucia kommer på söndag och sprider sitt ljus, hur vill du sprida ditt ljus i världen?

Med dessa ord vill jag önska dig en riktigt fin dag och helg!

Kärlek & Ljus
Jeanette

Läs hela inlägget »

Idag går mina tankar till 1 advent och hur frosten låg fin på marken. Min man och jag började morgonen med en skön promenad till skogen. Upplevelsen av stillhet både inom och utanför mig kändes magisk.

Advent är en tid som jag tycker mycket om, i år känns den extra stark, känslan av andligheten som fyller hela mitt väsen. Gudomlighet, att se de små tingen i vardagen, allt som berör mig just nu, jag känner så mycket kärlek och tacksamhet.

Att se till allt det som vi har, var något som kom till mig. Behöver jag åka iväg och handla eller finns det kanske redan hemma, det som jag behöver för att göra fint inför advent och jul.

Ibland tittar vi så långt bort och tror att vi behöver köpa saker fast dom redan finns i hemmet. Vi har kanske ställt undan saker för att vi tröttnat men helt plötsligt så när vi får fram det igen så ser vi på det med nya ögon. Så var det för mig i söndags, en julstjärna hade hamnat längst ner i en påse och legat undanstoppad i många år, nu fick den komma fram i ljuset och pryda ett av våra fönster!  

För mig blev det så tydligt att se dom små tingen i vardagen när stjärnan lyser upp i vårt fönster. Vi behöver inte titta och söka långt bort utan det finns oftast runtomkring oss eller inom oss!

Att vara i nuet, att ta tillvara på varje ögonblick, att fånga det magiska i vardagen. Det behöver inte handla om det stora utan det är det lilla som blir det stora!

Läs hela inlägget »
Etiketter: 1 advent

En sorg kan vara den största utmaningen man har att ta sig igenom i livet!

Vi behöver låta sorgen få komma fram, lyftas upp i ljuset, bekräfta den för att den finns, den går aldrig att fly från, förr eller senare vill den komma till uttryck och det kan ta generationer, men fram vill den!

Får man lov att sörja?

Varför är det viktigt att uttrycka sorg?


En sorg kan handla om att någon man känner dör eller så kan det vara genom en separation, arbetslös, kan inte få barn, har svårt att finna sin plats i livet, ser inte till sina egna behov, någon nära blir sjuk och så vidare.

Vi behöver uttrycka sorgen för annars styr den våra liv genom att skapa destruktiva beteenden!

Att ta hand om sin egen sorg, vårda den, ge sig själv tid och erkänna sorgen för sig själv är viktigt annars trycks den ner och förr eller senare poppar den upp, kanske i form av ilska för att den vill få uppmärksamhet.

Personen som uttrycker ilskan har kanske ingen aning om varför den är arg. Det kan vara en sorg som man burit på från generationer bakåt i tiden.
Något som en släkting råkade ut för ett trauma, en chock. Personen pratade kanske aldrig om vad som hänt utan tryckte ner känslorna. Visste kanske inte hur man skulle göra för att ta hand om sorgen och kanske bar man på skuld och skamkänslor, lade sorgen åt sidan för att orka gå vidare.

Det här kan innebära att sorgen förs vidare i generationer vilket jag själv upplevt. Vi kan bära på andras sorg utan att vara medvetna om det, när vi blir medvetna kan vi hjälpa dem med att uttrycka den och släppa taget om den.
Vi släpper då släktingen och oss själva fria!

Vad händer om vi trycker undan en sorg?

En sorg bör vara tidsbegränsad, vi skall inte fastna i den för då skapar den tillslut massa olika skydd. Den kan skapa kontrollbehov, man lägger sorgen utanför sig, vill kontrollera sina känslor. Sorgen kan också göra så att man blir otroligt trött och jag tror att tillslut kan den göra så att det sätter sig fysiskt, vi blir kanske sjuka.

Själv skapade jag ett mönster av flyktbeteende, jag var inte ens medveten om att jag flydde från sorg. Hos mig uttryckte den sig som ilska och en otrolig trötthet.

Jag har läst en bok som heter Den som hittar sin plats tar ingen annans av författaren Tomas Sjödin. I den boken sätter han ord på precis det som jag känt när det gäller sorg: Sorgen är tidsbegränsad men saknaden är livslång!

Det blev en bekräftelse på att jag inte är ensam om att känna så här och att det är viktigt att prata om det som har hänt, att sätta ord på sina tankar, det är då vi tar oss ur sorgen.

Om man inte vill prata med någon kan man uttrycka den genom att måla, skriva, sjunga, dansa, det viktiga är att den uttrycks på det sätt som känns rätt för var och en.

Förnekelse

Om vi aldrig pratar om det som händer i en sorg kan vi gå in ett förnekelsetillstånd. Vi tror att det försvinner, det har aldrig hänt. Men den finns där och den ligger under ytan, den känns fast vi vet kanske inte vad det är, vi kan inte "ta på det". Det är då hjärnan kan skapa egna historier vilka i sin tur leder till irrationella rädslor och skapande av destruktiva beteenden.

Har du någon sorg som du behöver ta hand om men inte vet hur?

Du får gärna läsa om de samtal som jag erbjuder vilket kan vara en början till vägen ut ur sorgen.

Läs hela inlägget »

Idag går mina tankar till att möta kärleken och ljuset inom sig själv!

Kan vi se covid-19 som en möjlighet till att hitta vårt eget ljus och känna kärleken inom oss själva?

Kan vi se det som att vi behöver samarbeta för att vi skall komma framåt i den förändringsprocess som hela världen genomgår?

Mina tankar går då till hur är samarbetet inom oss själva?

Har vi balans mellan vår feminina och maskulina sida, den intuitiva och analytiska sidan eller finns det en maktkamp emellan dem?

Vad innebär maktkamp?

Vi kan uppleva det som en tävling, någon som måste vara bättre en den andra, det är alltid den dominerade sidan som vinner, kanske den som är den analytiska den som aldrig vill lyssna för den vet bäst.

Vi behöver då ge upp kampen och sluta kämpa, låta det bli fred, låta båda sidor få ta plats och finna den mjuka sidan.

Vi behöver alla börja med oss själva och kanske är det som covid-19 är här för att hjälpa oss med.

Jag tror det, att stanna upp och känna efter i våra egna hjärtan, finna vår egen förening inom oss, se vårt eget ljus och känna vår egen kärlek.

För att balans skall uppstå behöver vi möta de sår, rädslor som är orsaken till maktkampen. Utmana rädslor som vill hålla fast i det gamla, vilket kanske många upplever som att man vill gå tillbaka till hur det var innan covid-19. 

Kan det handla om uthållighet och tillit som i en graviditet?

En väntan på något nytt som skall födas fram?

I en graviditet får man släppa taget och ha tillit till att allt blir som det ska. Kan vi göra det i denna pandemi?

När vi antar utmaningarna , släpper taget och följer flödet så kommer belöningen

Kärleken, ljuset, föreningen och samarbetet!

Läs hela inlägget »
Etiketter: kärlek & ljus

Solen skiner och mina tankar går till helgen som varit då vi firat de som ej längre är med oss i detta liv. Att tända ljus för dem och tacka dem i kärlek.

Hur vill du minnas dem?

Kan vi vara tacksamma oavsett vilken relation vi hade till dem, om de stod oss nära eller inte nära?


Jag såg filmen Coco för några år sedan, en tecknad film som utspelar sig i Mexiko. De firade Allahelgona med att festa tillsammans med de döda, de såg det som att de döda kom tillbaka. De firade genom att tända ljus, sätta fram foton, äta och dricka gott denna helg.

För mig var det är ett fint budskap i filmen och mina tankar går till att många upplever det som något fruktansvärt hemskt med döden. Den är så definitiv, det finns ingen återvändo, vi kan aldrig mer träffa dem i detta liv och det är en sorg.

Men vi kan minnas de som en gång vandrat här på jorden med kärlek och Tänk att de en gång klev ner på jorden för att bana vägen för oss andra som kommer efter!

Vilket tar mig till mina släktingar som ej lever längre, de kan fortfarande inspirera mig och jag lär mig och utvecklas med deras hjälp. Allt som de kanske inte vågade uttrycka kan jag förändra och skapa något annat.

Jag behöver ej gå deras väg utan jag kan välja att gå min egen!

Vilken väg väljer du, Din egen eller någon annans?

Tar du ansvar över andra människors problem?

När jag idag mediterade så dök tankar om ansvar upp och vad det innebär om vi tar över andras ansvar.

Vi har alla olika bakgrund och livssituationer så även i detta fall när vi väljer att ta på oss andra människors problem. Själv gjorde jag det för att då skulle den eller de personerna slippa göra det för det var ju jobbigt för dem. Men vad visste jag om det?

När vi tar över andras ansvar så växer ju inte de personerna. Vi tar också över och kontrollerar deras liv, vilket vi ej är medvetna om, det ligger oftast på ett omedvetet plan.

Vågar vi sätta gränser eller vet vi kanske inte ens hur man sätter gränser?

Vad kan man göra för att lära sig att sätta gränser?

Ett sätt är att öppna sitt hjärta, lära känna sig själv. Komma i kontakt med sina egna känslor, när vi gör det så vet vi vad vi vill och har inga problem med att vara bestämda.

Vi kan välja att backa, kliva åt sidan och sätta gränser på ett ödmjukt sätt och på så sätt släpper vi oss själva och andra fria att göra sina / våra egna val!

Läs hela inlägget »

I tystnadens mörker kryper skuggorna fram. De lägger sig som ridåer runt omkring mig, framförallt runt min hals. Det är som ett nät, trådar som sträcker sig ut och får fäste utanför mig. Det är andra som drar i dessa trådar och talar om vad jag får säga och inte säga.

Varför? Det gör ont och det förminskar mig, vilket värde har jag? Varför tillåter jag mig detta?

Det är enklare så, hör jag en röst inom mig säga. Varifrån kommer den? Det är rädslor, mina egna som ligger i skuggan, de som träder fram när mörkret kommer!

Det känns nästan som början på en bok. Kan det handla om mig? 

Känner du igen dig? Kan det handla om dig?

Kan man konfrontera en rädsla, hur vet man ens att det är en rädsla?

Genom att bli medveten om hur våra tankar kan styra oss och hur de kan skapa historier som ej är sanna. Illusioner – rädslor som skapar en falsk verklighet och ju mer de får ta över ju mer styr de våra liv!

Vi kan välja att se rädslorna som utmaningar, varje ny sak som du vill göra kanske gör dig rädd. Du kanske väljer att gömma dig, då låter du rädslan vinna. Utmana rädslan istället och ta dig igenom så vinner du!

Välj det positiva istället för det negativa, se rädslan som en chans att lära dig något nytt!

Ibland kan vi till och med lura oss själva med att om vi blundar så försvinner rädslan, men så är det ju inte. Vi behöver möta rädslan för att övervinna den, när vi gör detta så väljer vi mod och rädslan kommer tillslut känna sig besegrad och släppa taget.

Mod hjälper oss att få saker att hända, de gör så att vi tar oss fram i livet!

Hur tar man sig ur ett liv som är fyllt med massa rädslor?

En väg är att prata, att sätta ord på det som känns. Jag kan varmt rekommendera Kognitiv beteendeterapi – KBT och Aura-Soma som har hjälpt mig att möta mina rädslor precis som de rädslor jag skrev om i början av mitt blogginlägg.

Vi är aldrig ensamma om att möta rädslor, alla gör det någon gång men när det blir ett hinder i vardagen för oss behöver vi bryta  dessa mönster. De kan ge uttryck som otrolig trötthet, ont i magen, huvudvärk, tunnelseende.

Att bli medveten är det bästa som hänt mig, det hjälper mig att se irrationella rädslor. Samtidigt kan jag tacka rädslorna för det är genom dem jag lärt känna mig själv och de hjälper mig att utvecklas när jag möter dem.

Vill du möta dina rädslor?

Vill du lära känna dig själv så att du blir medveten när det är irrationella rädslor som vill hindra dig från att leva ett hälsosamt och underbart liv?


Jag erbjuder KBT-samtal och KBT med Aura-Soma två metoder som hjälper dig att sätta ord på tankar och känslor för att sedan bryta mönster som gör att din vardag inte fungerar som du vill att den skall göra.

Du får verktyg för att gå till handling och bryta mönster.

Du har bär själv på ansvaret för att göra förändringen, det är ingen annan som kan göra jobbet åt dig men det är på det sättet som DU blir skaparen av ditt liv!

Läs hela inlägget »

Bilden jag föll för idag är magisk precis som det är med alkemi - när något omvandlas till något bättre, när vi höjer vårt medvetande!

Mina erfarenheter och upplevelser av alkemi är alla magiska, att känna

  • kärlek istället för ilska är rikedom
  • mod istället för rädsla är rikedom
  • lugn istället för stress är rikedom
  • trygghet istället för otrygghet är rikedom

Mycket rikedom blir det och det är skattkistan, vi bär alla på vår egen skattkista som är full av guld. Vår egen visdom, vägen till alkemi går genom att uppleva och omvandla det sämre till bättre!

Har du något som du vill omvandla till guld?

Tyst på insidan

Många gånger när vi känner att vi längtar efter stillhet och inre lugn så söker vi det andliga. Då är det viktigt att söka det inom sig själv, att ge sig själv tid. Vi skall inte vara slöa när det gäller det andliga och lita till någon annan när det gäller något som du vet att du kan lösa själv.

Detta har jag själv erfarenhet av, så fort det skedde något inom mig så trodde jag att jag var tvungen att gå till någon annan för de personerna hade ju svaren. Vilket var en spegel till mig själv – jag bar ju på svaren själv.

För mig handlade det om att jag inte litade på mig själv och jag hade inte tid. Vilket är det som det handlar om, det tar tid och det kräver tålamod att vara stilla och gå till sig själv för att finna svaret.

Idag litar jag på mig själv och jag får inre vägledning,. Det har krävts mycket tålamod av mig - vilket har varit en av mina utmaningar som givit mig fantastiska gåvor!

Att ge sig själv lite tid varje dag är rikedom!

Läs hela inlägget »
Etiketter: rikedom

Jag ser på henne med kärleksfulla ögon, hon är så vacker och det är så mycket kärlek. Hon är sårbar samtidigt som hon är otroligt trygg och stark i sig själv. Hon vet något som ingen annan vet – hennes egen sanning!

Min blick föll på detta kort för ett tag sedan och det har en stor betydelse för mig.

Jag kände idag att jag vill dela med mig av kortet och kanske kan det hjälpa dig där du befinner dig i livet just nu.

Vad ser du när du tittar på kortet?

Vilka tankar och känslor kommer till dig?

Ett kort med stor innebörd, vi bär alla på vår egen sanning, den kan ligga djupt begravd inom oss, vågar vi ens möta den, kanske tror vi att den är fruktansvärt hemsk.

Vi bär inte bara våran egen sanning, utan vi bär ju även våra mödrar, fäders och deras mödrar och fäders sanningar och så vidare, generationer bakåt i tiden.

Kan vi släppa spänningsmönster som sitter fast fysiskt, mentalt och känslomässigt, kan vi släppa mönster från det förflutna?

Ibland kan det handla om att vi inte vågar släppa dessa mönster för vi är inte redo eller vi vågar inte ta emot det som vill komma till oss!

Har du något som du vill släppa taget om men inte vågar?

Ett sätt att ta reda på det är att du kan skriva en berättelse. Sätt dig ner för dig själv i stillhet och titta på detta kort, börja sedan skriva: Det var en gång en kvinna som bar på och så vidare. Läs berättelsen för dig själv högt, sedan skriver du om den och börjar En gång var jag och så vidare, läs den även nu högt.

Vad händer inom dig när du gör detta, väcks det upp tankar, känslor, notera allt som sker. Skriv ner, tacka för allt som kommer, omfamna, förlåt dig själv, vad det än är. 

Detta är ett sätt som kan hjälpa oss när vi sitter fast i något och inte kommer vidare. Vi blir medvetna när vi skriver och säger orden högt. Att låta vår egen sanning komma fram, att komma sig själv närmare, att se alla delar av sig själv, att hitta hem till delar som vill bli omfamnade, att älska alla delar av sig själv acceptera sig själv för den man är!

Med dessa ord vill jag önska dig en fin söndag!

Kärlek & Ljus
Jeanette

Läs hela inlägget »
Etiketter: vår egen sanning

Hur mår du idag?

Har du haft känslan någon gång av att du uppgraderas till en ny nivå av dig själv?

Känslan som kom inom mig idag när jag satt och mediterade var att det fanns en tomhetskänsla inom mig, sedan kom ordet nollställd.

Spännande kände jag, med tanke på gårdagen då jag blev helt utslagen runt 13 tiden och fick lägga mig och vila, fanns inte chans att vara vaken, hade också jätteont i hela kroppen. Det höll i sig så det blev sängen tidigt för mig igår med förhoppningen om att jag skulle vara pigg idag.

Jag var pigg, vaknade tidigt så efter meditation, yoga och frukost var jag redo för att bege mig ut i min stuga för att städa och göra fint inför kvällens kurs för ungdomar. Det blev en sväng om i ett par rabatter också i bara farten, skapade och gjorde fint.

Efter att jag gjort detta så fanns en annan djupare känsla inom mig. Det är som att någonting inom mig har omprogrammerats, jag har uppgraderats till en ny version av mig själv!

Jag har fått en ny chans eller vad man skall kalla det, jag börjar om på nytt!

När jag fyllde 50 för fyra år sedan upplevde jag att nu börjar livet, det var då, idag känns det så igen fast på ett annat sätt. Det är svårt att förklara, det är jag och ändå inte. Det är en ny upplaga av mig, som att nyproducerade celler har skapats!

Jag mår fantastiskt bra och livet känns gott, tacksam för all den transformation som skett inom mig, som har tagit mig ännu närmare min inre kärna det är en Omstart!

Jag släpper taget om att ha kontrollen och förväntningar och ser med spänning och nyfikenhet framemot vad allt detta kommer innebära för mig. Stjärnorna får visa mig vägen!

Solen skiner och med dessa ord vill jag önska dig en riktigt fin höstdag!

Kärlek & Ljus
Jeanette

Läs hela inlägget »
Etiketter: omstart

Mina tankar idag går till hur vi ger oss själva näring och var kommer näringen ifrån?

Vad innebär näring för dig och är den viktig?

Gå ej upp i huvudet och börja analysera vad du behöver utan lägg dina händer på hjärtat och ställ dig frågan inåt: Vad behöver jag för näring? Vänta sedan och lyssna, vad är det för ord som kommer, vad behöver just Du för näring?

När jag gjorde detta idag så fick jag kärlek och omtanke, ta hand om mig själv, vara snäll emot mig själv.

Tid är också ett ord som dyker upp.

Hur ger vi oss själva egen tid och vad innebär egen tid för dig?

Detta fick mig att tänka tillbaka på hur jag förr bara pratade om att jag skulle ge mig själv tid men jag gör det sen! Allting var sen och det bottnande mycket i den inre stressen jag hade. Fanns ju knappt tid att borsta tänderna, nu gjorde jag ju det men jag noterade att när jag borstade dom så skulle det gå fort.

Vilket är något som varit en del av mitt liv, det skall gå undan. Minns en händelse när jag var på en vandring och tyckte att det gick alldeles för långsamt så jag körde på och gick förbi alla andra. Vilket jag idag kan tänka, hur mycket upplevde och kände jag egentligen av allt det vackra som fanns runtomkring mig?
Inget, för jag ville bara i ”mål” – det var som en tävlan, fast det var ingen tävling – det var en vandring på ett berg i Grekland!

Hur kan man göra då för att lyssna till sig själv?

Tid och uthållighet, att ge sig själv tid!

Att se sig själv som en blomma, något som börjar blomstra och det sker ett steg i taget. Det är en process som får ta sin tid, det är här uthålligheten kommer in. För varje blad som skall öppnas så att knoppen kan slå ut i full blom behöver vi kanske ta ett steg i taget, vilket är en del i processen. Gör bara det som står framför dig själv nu, vare sig det är uppfyllandet av en liten sak i ett förhållande till ett större mål. Ditt mål som är långt fram är kanske stort men du behöver ta ett steg i taget och då krävs uthållighet och mod att våga göra detta.  Lita till din inre röst och ta ansvar över dina egna tankar och känslor så öppnar sig dörren till kärlekens kraft!
 
Med dessa tankar och ord vill jag önska dig en fortsatt fin dag!

Kärlek & Ljus
Jeanette

Läs hela inlägget »
Etiketter: tid & uthållighet

Idag går mina tankar till ordet förväntningar 

Vilka förväntningar har vi på livet?
Vilka drömmar har vi?
Om vi ser det som ljusets låga, vilka lågor får brinna och lysa av sig själv?
Vilka lågor släcker vi?


Om vi ser ordet förväntningar som en önskan om något. Att släppa taget om den så fort vi har önskat oss något, att ha tillit att det blir som det ska. 

Jag tänker lite på om vi skickar upp en önskan till universum eller likadant om någon frågar vad vi önskar oss när vi fyller år. Vi behöver släppa taget och ha full tillit till att allt blir som det ska.

Om vi planerar i detalj i huvudet hur det skall bli så har vi inte släppt kontrollen
utan vi vill bestämma själva!

Personen som skall köpa en present har ju fått tips från oss för att köpa något, men det är inget som säger att det blir så för det. Samma sak med universum som kanske ser önskan på ett sätt och att det kanske finns en annan plan!

Om vi planterar en lök kanske den inte kommer upp när vi har tänkt utan den kanske är redo om ett år.

Samma sak om vi väntar barn, hen kommer när det är dax det är inget vi kan styra och kontrollera, utan bara släppa taget och följa med i flödet barnet kommer när det är dax.

När inga förväntningar finns och vi ger efter och släpper taget om kontrollen så 
kan det mest magiska under ske!

Med dessa ord vill jag önska dig en fin helg!

Kärlek & Ljus
Jeanette

Läs hela inlägget »
Etiketter: förväntningar

Mina tankar idag går till om vi kan se vägen ut genom livmodertappen som vägen in till att älska oss själva.

Vägen in till oss själva att börja om på nytt, att läka sina sår, läka och förlåta, läka och se sig själv, läka för att värdesätta, läka för att acceptera sig själv fullt ut, läka sig för att känna villkorslös kärlek till allt!

Om vi ser det som ägg som skall födas fram, hur vill du att ditt ägg skall vara, och var vill du plantera det någonstans för att det skall växa sig starkt och slå ut i full blom?

Vad bär du med dig i ditt innersta som vill komma till uttryck?

Världen väntar på dig, att du skall ta din plats, din alldeles egen plats – ingen annans, utan Din!

Dela din gåva med världen, låt den inte bli en outslagen planta – Du är viktig – alla pusselbitar behövs för att livspusslet skall bli helt!

Att bära på tvivel kan göra så att många lovande plantor kvävs. Vill du finna dina fantastiska egenskaper och potentialer? Vill du få verktyg som hjälper dig att börja lyssna till din innersta röst?

Vill du bli medveten om allt det fantastiska, ljuvliga, mjuka, fina som du är?

Vi kan bära med oss många olika saker, vi kan ha gått igenom livet och mött olika typer av sorg, besvikelser vilka sätter sina spår. Vi kan välja att se dessa som utmaningar vi möter i livet – utmaningar som kommer med gåvor till oss. Livet blir mycket enklare när vi väljer att se det som att:

Vad kan livet vilja lära mig med detta?

Vi är många som kanske har svårt att slappna av för vi vågar inte släppa kontrollen. Vad handlar det om? Det finns en mängd olika saker, vi är ju många människor som bär med oss olika upplevelser genom våra liv.

Det kan finnas känslor av att ha blivit övergiven, lämnad. Detta kan vara separationen från mamma när vi låg i livmodern, och du som är tvilling kan uppleva två separationer, den från mamma och från ditt syskon.

Många kvinnor har någon gång i livet haft cellförändringar på livmodertappen. Jag har själv haft det och detta var något jag aldrig hade hört talas om innan jag väl hade det för jättemånga år sedan. För mig handlade det om sorg, besvikelser efter att ha blivit lämnad, övergiven, vilket gav sitt uttryck med cellförändring.

Detta är erfarenheter jag bär med mig vilka jag kan dela med mig av, att också veta att vi är inte ensamma, när vi väl börjar prata så möter vi andra i vår omgivning som upplevt samma eller liknande händelser i livet.

Vill du bli en av dem som tillsammans med mig skapar en cirkel av gemenskap och trygghet när vi upplever den rosa färgens vibrationer?

Du kan läsa mer om kursen The feminine essence som startar den 26 oktober här under kurs & event

Jag ser framemot att få träffa dig!

Kärlek & Ljus
Jeanette

Läs hela inlägget »
Etiketter: pånyttfödelse

Mina tankar idag går till att det är aldrig försent att säga förlåt till sig själv!

Många gånger när vi befinner oss på en begravning kan tankar dyka upp som handlar om att varför sa jag inte det eller varför var gjorde jag så emot personen man tar farväl av. Det är aldrig försent, vi kan skriva ett brev, säga tack eller be om ursäkt för något vi kanske ville sagt och sedan ha en egen liten ceremoni för den personen.

Om vi då vänder blicken till att oss själva, vi är ju den viktigaste personen i våra liv, att se sig själv och hur behandlar vi oss själva. Många gånger är vi bra på att döma och lägga skuld på oss själva, varför gör vi det? Kan vi förlåta oss själva för saker vi gjort eller inte gjort?

Det är aldrig försent att säga JA till sig själv, det är aldrig försent att bli vän med sig själv, det är aldrig försent att börja älska alla delar av sig själv, vilket vi gör när vi accepterar de delar inom oss som vi helst inte vill kännas vid.

Att börja tänka på vad som är viktigt för en själv, att vara vän med sig själv, att vara stolt över sig själv. Oavsett om vi lever i en relation, umgås med familj och vänner så kan det ju sluta med att man är ensam kvar på slutet, innan man gör sin sista färd till himmelriket.

Hur vill vi att relationen till oss själva skall vara? Vill vi hålla oss själva i handen och kanske säga att jag gör det här för dig och så säger man sitt namn.

Vad händer om vi säger nej till livet och allt som det innebär, allt det fina som finns runtomkring oss? Blir vi nedstämda, får vi ångest, stänger vi kanske in oss och tillslut vågar vi inte ens gå ut

Vi kan välja att vara lyckliga, vi kan välja att njuta av livet, vi kan välja att skapa fina minnen, vi kan välja att släppa taget om det som vi ej längre behöver – det dåliga som drar ner oss, vi kan välja att tro istället för att det är ingen idé, vi kan välja det positiva framför det negativa, vi kan välja att göra det som vi tycker om och om det är något som vi tycker mindre om  kan vi välja att skapa det på ett sätt som gör att vi tycker mer om det.

Det är aldrig försent att välja att hålla våra ögon öppna och att se all den skönhet som finns runtomkring oss, det är upp till oss själva om vi väljer att blunda eller öppna ögonen och verkligen se. Vi kan välja att vandra genom livet som ett barn med vidöppna ögon inför allt som sker. Då kan det mest magiska ske, det blir inga tråkiga ögonblick utan det blir magi!

Att inte ta något för givet, utan tacka för allting som vi har. Vägen till tacksamhet kanske kommer utav att vi börjar med att förlåta oss själva för allt det där som vi dömer oss själva för. Allt från att vi borde gjort si eller så i vissa situationer, det är ALDRIG försent………………….

Läs hela inlägget »

Att utvecklas och lära sig saker, är något som vi gör redan som barn. Om vi inte tillåter ett litet barn att göra saker själv, att äta, att gå, att klä på sig själv, att skriva, att rita och att uttrycka sig själv, så kommer det aldrig att utvecklas.

Barnet blir då aldrig oberoende och kanske aldrig kan stå på egna ben, vågar inte fatta egna beslut för hon eller han litar inte på sig själv.

Att som förälder eller annan vuxen behöver vi ta ett steg tillbaka och ha tålamod, låta barnet pröva sina vingar och lära sig själv. Om barnet gör misstag så lär den sig av det, vilket är erfarenheter och kunskap vi bär med oss hela livet.

Tålamod kan vara svårt och som vuxna tycker vi många gånger att det går snabbare om vi gör det själva, men på en bekostnad av att då lär sig barnet inte. Detta kan barnet möta sedan i vuxen ålder då den kanske får en dålig självkänsla eller självförtroende.

Att backa och ta ett steg åt sidan, låta barnet kliva fram och göra det som det önskar och vill är en Kärleksfull handling av oss vuxna.

Att sätta gränser behövs ibland men det kan göras på ett bestämt och ödmjukt sätt, vi behöver inte vara arga när vi gör det. Om vi är det kanske barnet upplever att det gjort något fel, vilket kan sluta med att det drar sig undan, stänger in sina känslor och så vidare.

Så genom att ta ett steg tillbaka och låta andra både barn och vuxna göra det som dom vill handlar om att släppa kontrollen och också att släppa taget om sin egen rädsla att inte vara behövd eller älskad.

Att släppa andra fria att göra det som dom vill innebär att vi släpper oss själva fria att göra det vi vill och att vi accepterar oss själva och andra för det som dom är!

Vill du lära känna dig själv och acceptera dig själv för den du är?

26 oktober startar kursen The feminine essence, du kan läsa mer om den här

Jag ser framemot att få träffa dig som vill göra denna resan in i ditt innersta och uppleva den ljuvliga klara och rosa färgens vibrationer!

Läs hela inlägget »
Etiketter: kunskap är livet!

Idag går mina tankar till att fortsätta tro trots att tvivel dyker upp!

Jag tror att vi alla någon gång känner tvivel, vilket dyker upp så fort vi har fattat ett beslut. Helt plötsligt så är tvivlet där och knackar på axeln. Alla dessa tankar om att det gamla är bättre än det nya.

Tänk alla dessa tvivel som kan komma in och styra oss, de som tar oss längre och längre bort ifrån det som vi drömmer om, det som vi tror på.

Ibland är det så att när vi har tagit ett steg framåt i full tillit, se aldrig bakåt och börja ångra ett beslut. Vänta dig istället det mest underbara som skall komma i din framtid och se det förverkligas!

Det är när vi börjar tvivla som vi ger plats för tankar att komma, vilka kan handla om att du undrar om du gjort rätt. Om vi då tillåter dessa tvivel och rädsla att komma in, då börjar massa olika saker tränga sig på. Vi blir då nedtryckta och börjar må dåligt.

Vi kan då istället välja att vara tacksamma för allt som vi lärt oss, alla de läxor och erfarenheter vi har med oss. De hjälper oss alla att växa och ger oss en djupare förståelse, men vi skall inte hänga kvar vid dem, de är gamla, vi har vuxit ur dem, vår själ längtar efter något nytt, att tro på det, så kommer det uppenbara sig!

Hur kan vi ta oss vidare när tvivel dyker upp?

Ett steg är att bli medveten!

Genom att bli medveten så märker vi när tvivlets röst börjar göra sig hörd, rädslan som gömmer sig bakom och vill dra oss tillbaka till något gammalt och tryggt istället för att upptäcka det nya, underbara som framtiden har sitt sköte, allt det där ljuvliga som det innebär att leva, att andas, att känna frihet att göra och skapa det vi vill!

Att vara nyfiken hela livet och lära sig saker tycker vår själ om. Precis som ett litet barn som utforskar världen och lär sig nya saker.

När ett litet barn lär sig gå så ger det inte upp om det trillar utan det fortsätter tills det kan. Det är då livet blir magiskt och det sker mirakel!

Läs hela inlägget »
Etiketter: tro & tvivel

Idag går mina tankar till trygghet och hur många känner oro inför det nya, kanske börja skolan för första gången, eller att komma tillbaka efter ett långt sommarlov.

Tryggheten handlar många gånger om det okända. Vågar vi kasta oss utför, vågar vi lämna den trygga tillvaron? Hur vet vi om vi får kompisar? Hur är lärarna?

Många tankar som snurrar runt, vuxna som säger att det ordnar sig, det kommer bli så bra, men vad vet dom? Känner dom det som jag gör, som är ett barn?

Som barn har vi många gånger svårt att uttrycka det där innersta som känns jobbigt, så vi blir kanske tysta eller högljudda och då helt plötsligt blir vi ett störande moment för vår omgivning och allt detta för att vi egentligen har svårt att uttrycka det som känns längst inne i vårt inre!

Detta är en form av minnen som kan sätta sig i våra kroppar och de minnena kan sedan dyka upp när vi är vuxna och får egna barn och de skall börja skolan.
Cellerna i våra kroppar minns händelser som vi kanske har tryckt undan och bara genom att kliva innanför dörren till skolan så aktiveras de igen!

Hur reagerar vi då gentemot vårt barn? Lägger vi över våra känslor på dem?
Blir vi arga eller lyssnar vi på dem och ser vi barnet?

Är barnet ledsen? Får det vara det, fick vi själva vara det när vi var små, eller sa våra föräldrar, andra vuxna att det är väl inget och vara ledsen för, du är ju stor nu?

När vi trycker ner dessa känslor så vill de till slut komma fram och det kanske är när vi minst anar det. Vi ”lägger” dem i den stora ryggsäcken som vi bär på och rätt var det är så poppar det upp kanske i form av ilska. Det är vårt inre lilla barn som vill få uppmärksamhet, se mig, hör mig säger hon eller han.

Är det kanske så att även som vuxen behöver vi en hand att hålla i, vilket kanske är lilla handen?

Läs hela inlägget »
Etiketter: trygghet

Det är mitten av augusti och sommarvärmen är här med full kraft!

Jag är tillbaka och arbetar efter två veckors skön semester. Känner mig fylld av energi och inspiration till allt det nya som sker i mitt företag!

Idag publicerar jag min nya hemsida!

Åh, det känns så kul och det har varit så givande och gett mig glädje att få arbeta fram den under sommaren innan semestern, endast lite finjusteringar under gårdagen för att i dag publiceras.

Känslan inom mig är lite pirrig, hur kommer den att tas emot av er som läser den? Jag hoppas att ni kommer att tycka om den så som jag gör och att mina behandlingar och kurser kommer att tilltala er.

Vad är det mer för nytt som sker hos mig?

Från den 1 september börjar jag arbeta en dag i veckan på Sisjö yoga center!

Det skall bli så roligt och spännande, det är ett nytt kapitel i mitt liv. Jag har aldrig hyrt in mig hos någon så när jag kände att det var dax att pröva mina vingar på en annan plats, dyker Sisjö yoga center upp mitt framför mina ögon på facebook.

Förutom detta så startar jag upp lite kurser i höst för både ungdomar och vuxna!

Du finner info om dessa här

Med dessa ord vill jag önska dig en fortsatt härlig dag

Kärlek & Ljus/
Jeanette

Läs hela inlägget »
Etiketter: sommar & sol