vägen ut ur en sorg

En sorg kan vara den största utmaningen man har att ta sig igenom i livet!

Vi behöver låta sorgen få komma fram, lyftas upp i ljuset, bekräfta den för att den finns, den går aldrig att fly från, förr eller senare vill den komma till uttryck och det kan ta generationer, men fram vill den!

Får man lov att sörja?

Varför är det viktigt att uttrycka sorg?


En sorg kan handla om att någon man känner dör eller så kan det vara genom en separation, arbetslös, kan inte få barn, har svårt att finna sin plats i livet, ser inte till sina egna behov, någon nära blir sjuk och så vidare.

Vi behöver uttrycka sorgen för annars styr den våra liv genom att skapa destruktiva beteenden!

Att ta hand om sin egen sorg, vårda den, ge sig själv tid och erkänna sorgen för sig själv är viktigt annars trycks den ner och förr eller senare poppar den upp, kanske i form av ilska för att den vill få uppmärksamhet.

Personen som uttrycker ilskan har kanske ingen aning om varför den är arg. Det kan vara en sorg som man burit på från generationer bakåt i tiden.
Något som en släkting råkade ut för ett trauma, en chock. Personen pratade kanske aldrig om vad som hänt utan tryckte ner känslorna. Visste kanske inte hur man skulle göra för att ta hand om sorgen och kanske bar man på skuld och skamkänslor, lade sorgen åt sidan för att orka gå vidare.

Det här kan innebära att sorgen förs vidare i generationer vilket jag själv upplevt. Vi kan bära på andras sorg utan att vara medvetna om det, när vi blir medvetna kan vi hjälpa dem med att uttrycka den och släppa taget om den.
Vi släpper då släktingen och oss själva fria!

Vad händer om vi trycker undan en sorg?

En sorg bör vara tidsbegränsad, vi skall inte fastna i den för då skapar den tillslut massa olika skydd. Den kan skapa kontrollbehov, man lägger sorgen utanför sig, vill kontrollera sina känslor. Sorgen kan också göra så att man blir otroligt trött och jag tror att tillslut kan den göra så att det sätter sig fysiskt, vi blir kanske sjuka.

Själv skapade jag ett mönster av flyktbeteende, jag var inte ens medveten om att jag flydde från sorg. Hos mig uttryckte den sig som ilska och en otrolig trötthet.

Jag har läst en bok som heter Den som hittar sin plats tar ingen annans av författaren Tomas Sjödin. I den boken sätter han ord på precis det som jag känt när det gäller sorg: Sorgen är tidsbegränsad men saknaden är livslång!

Det blev en bekräftelse på att jag inte är ensam om att känna så här och att det är viktigt att prata om det som har hänt, att sätta ord på sina tankar, det är då vi tar oss ur sorgen.

Om man inte vill prata med någon kan man uttrycka den genom att måla, skriva, sjunga, dansa, det viktiga är att den uttrycks på det sätt som känns rätt för var och en.

Förnekelse

Om vi aldrig pratar om det som händer i en sorg kan vi gå in ett förnekelsetillstånd. Vi tror att det försvinner, det har aldrig hänt. Men den finns där och den ligger under ytan, den känns fast vi vet kanske inte vad det är, vi kan inte "ta på det". Det är då hjärnan kan skapa egna historier vilka i sin tur leder till irrationella rädslor och skapande av destruktiva beteenden.

Har du någon sorg som du behöver ta hand om men inte vet hur?

Du får gärna läsa om de samtal som jag erbjuder vilket kan vara en början till vägen ut ur sorgen.

Kommentera gärna: