trygghet

Idag går mina tankar till trygghet och hur många känner oro inför det nya, kanske börja skolan för första gången, eller att komma tillbaka efter ett långt sommarlov.

Tryggheten handlar många gånger om det okända. Vågar vi kasta oss utför, vågar vi lämna den trygga tillvaron? Hur vet vi om vi får kompisar? Hur är lärarna?

Många tankar som snurrar runt, vuxna som säger att det ordnar sig, det kommer bli så bra, men vad vet dom? Känner dom det som jag gör, som är ett barn?

Som barn har vi många gånger svårt att uttrycka det där innersta som känns jobbigt, så vi blir kanske tysta eller högljudda och då helt plötsligt blir vi ett störande moment för vår omgivning och allt detta för att vi egentligen har svårt att uttrycka det som känns längst inne i vårt inre!

Detta är en form av minnen som kan sätta sig i våra kroppar och de minnena kan sedan dyka upp när vi är vuxna och får egna barn och de skall börja skolan.
Cellerna i våra kroppar minns händelser som vi kanske har tryckt undan och bara genom att kliva innanför dörren till skolan så aktiveras de igen!

Hur reagerar vi då gentemot vårt barn? Lägger vi över våra känslor på dem?
Blir vi arga eller lyssnar vi på dem och ser vi barnet?

Är barnet ledsen? Får det vara det, fick vi själva vara det när vi var små, eller sa våra föräldrar, andra vuxna att det är väl inget och vara ledsen för, du är ju stor nu?

När vi trycker ner dessa känslor så vill de till slut komma fram och det kanske är när vi minst anar det. Vi ”lägger” dem i den stora ryggsäcken som vi bär på och rätt var det är så poppar det upp kanske i form av ilska. Det är vårt inre lilla barn som vill få uppmärksamhet, se mig, hör mig säger hon eller han.

Är det kanske så att även som vuxen behöver vi en hand att hålla i, vilket kanske är lilla handen?

Etiketter: trygghet

Kommentera gärna: